Välkommen till bibelsidans frågeforum!

Detta är Bibelsidans interafrageladaktiva forum för bibelfrågor där du både kan ställa frågor, följdfrågor själv svara och kommentera på andras frågor och svar.

Vi tror att det är genom frågorna som svaren fördjupas – och väcker nya frågor. Detta för att man under hela sin livstid skall ha en härlig brottningsmatch med bibelordet!

Använd frågeformuläret nedan! Eller: läs befintliga frågor och svar ännu längre ner och kommentera på dem! Du kan också gärna sända oss idéer på vad vi borde ta upp i videoundervisningen!

Bibelsidan är en sida i första hand för bibel och exegetik (bibelutläggning) och inte för apologetik (även om det visserligen blir en hel del apologetiska inslag) eller samhälssdebatt. Om du har frågor av mer apologetisk (dvs försvar av kristen tro) eller samhällsdebatterade karaktär så föreslår vi därför att du besöker någon sida som speciellt inriktar sig på det; tex Apologia, Credoakademin, Svenska Evangeliska Alliansen, Claphaminstitutet mfl.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hur skiljer sig GT och NT i synen på ledarskap?

Hej Bibelsidan!

Hur skiljer sig GT och NT i synen på ledarskap? /julia

Bibelsidan svarar:

I Gamla testametet (GT) handlar gott ledarskap om att föra Israels folk in i en djupare och bättre relation till Gud och därmed till en tryggare och bättre tillvaro i det utlovade Landet (Israel).

Ledaren skall därför vara ett föredöme i oförvitligt liv, söka och älska vishet och ha en nitisk överlåtelse till Herren. Löftet att få bo i Landet hänger ihop med om foket följer Herrens undervisning eller inte:

Om du lyssnar till Herren, din Gud, och troget följer alla hans bud, som jag i dag ger dig, skall Herren, din Gud, upphöja dig över alla andra folk på jorden. (…). Herren skall se till att du får välsignelse över dina lador och över allt ditt arbete, han skall välsigna dig i det land Herren, din Gud, vill ge dig.  (…) när du håller Herrens, din Guds, bud och vandrar hans vägar. 5Mos 281ff

Ett gott ledarskap handlar därför om att få folket att älska och leva efter lagen. Den största ledaren och föredömet i GT blir därmed Mose som förkroppsligar dessa egenskaper.

De gammaltestamentliga ledarna ställs ideligen inför två stora ödesfrågor: dels synen på andra gudar och dels i hur hög grad de vågar lita till Herrens makt.

De ledare i GT som får ett gott omdöme är de som genomskådar de andra gudarna som falska och döda och därför sätter stopp för tillbedjan av dessa samt vågar gå i tro på att Herren räddar, försörjer och vägleder även om hela tillvaron tyder på något annat.

NT

Det nytestamentliga ledarskapet har inte samma fokus på ”Landet” utan här ligger istället fokus på “Himmelriket” – dvs det land Gud har i beredskap för sitt folk genom sin Messias: Jesus från Nasaret.

Därmed blir ledarskapet av mindre politisk karaktär och mer av andlig. Fortfarande handlar det om att vara ett föredöme i gudsrelation och överlåtelse. Fortfarande handlar det om att våga lita på Herren oavsett omgivningen. Men då Guds förbundslöfte i Jesus och hans offerdöd i första hand gäller Himmelriket och inte Israel blir det kristna ledarskapets fokus att få de man leder att älska och leva efter Jesus (den inkarnerade gudsundervisningen).

Jesus blir därmed det kristna ledarskapets viktigaste riktmärke och förebild och allt annat ledarskap skall vara och blir underställt honom.

De kristna ledarnas stora utmaningar i NT handlar om villoläror om Jesus (avguderi) och att våga dö martyrdöd (våga lita på att Jesus är Herre också över döden). Dvs egentligen samma saker som de gammaltestamentliga fast på ett andligt plan och kopplat till Jesus som person.

För att uttrycka det kort: Synen i GT och NT på sättet att leda och drivkrafterna till att vilja leda är alltså samma, men slutmålet skiljer: I GT är det Landet och i NT är det Himmelriket. S

om kristen måste man dock ha klart för sig att Landet används som en typologi (modell) för just himmelriket och det gör att den gammaltestamentliga synen på ledarskap inte är försvunnen bara för att man är kristen men i ljuset av Kristus blir den ofta transformerad.

Några belysande bibelord om ledarskap:

Kungen skall inte skaffa sig en mängd hästar (…). Han skall inte skaffa sig en mängd hustrur och förledas till avfall av dem. Inte heller skall han skaffa sig en stor mängd silver och guld. När kungen har bestigit tronen skall han låta göra en avskrift av denna lag [dvs Torahn], den lag som de levitiska prästerna har hand om. Han skall ha den hos sig och läsa i den så länge han lever, så att han lär sig att frukta Herren, sin Gud, och troget följer allt som står i denna lag, alla dessa stadgar. Då förhäver han sig inte över sina bröder och viker inte av från lagen åt vare sig höger eller vänster, och då skall han och hans ättlingar regera länge i Israel. 5 Mos 17:16- 20

Jesus kallade till sig dem och sade: ”Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” Mark 10:42

Församlingsledaren måste ju vara oförvitlig, eftersom han är Guds förvaltare. Han får inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara hårdhänt, inte sniken, utan skall vara gästfri, godhjärtad, behärskad, rättrådig, from och sträng mot sig själv. Han skall hålla sig till lärans pålitliga ord, så att han kan styrka andra med en sund undervisning och vederlägga motståndarna. Tit 1:7

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vad kännetecknar Johannes evangelium?

Bibelsidan svarar:

 

Johannes – är det yngsta och det kanske det mest genomarbetade evangeliet. En enig forskarkår menar att det är skrivet strax innan år 100 och troligen i Efesosområdet. Fornkyrklig tradition utpekar en av lärjungarna med namnet Johannes som författaren. Det är dock tydligt att evangeliet inte bara har en författare utan flera och att den ”älskade lärjunge” som anses vittna om allt det som står i boken avlidit innan evangeliet fick sin slutliga form: kapitel 21 är nämligen mycket tydligt ett tillägg gjort av lärjungarna till (eller församlingen kring) denna lärjunge.

Detta förhållande kan förklara de oerhörda skillnaderna i språk mellan Johannesevangeliet och Uppenbarelseboken som också skall vara skriven av samma Johannes om man får tro fornkyrklig tradition. Dessa fornkyrkliga uppgifter är visserligen inte alltid tillförlitliga, men i detta fall är det biskop Ireneus som är källan och då han föddes ca 130 evt betyder det att han skriver ner sina uppgifter endast ca 50 år efter att Joh och upp skrevs. På så kort tid borde inte så viktiga böcker ha hunnit tappa författaruppgift. Lösningen skulle kunna vara att Uppenbarelseboken är skriven av Johannes själv och därför bär prägel av arameiska (Johannes modersmål) och dålig grekiska. Evangeliet däremot är skrivet på hans vittnesmål (Joh 21:24) av hans grekisktalande lärjungar /församling i Efesos och dessa fullföljde boken efter hans död.

Avsnittet om äktenskapsbryterskan (8:1-11) tillhörde dock inte detta material utan har tillfogats boken så sent som på 400-talet. Denna text hörde troligen hemma i Lukas från början (det finns Lukaspapyr med denna berättelse på), men av olika orsaker hamnade det vid sidan om i ett par hundra år innan det åter fick sin plats i NT, då tyvärr i fel evangelium.

Johannes driver som ingen annan evangelist glädjen och styrkan i den kristna församlingsgemenskapen som avspeglar det eviga livet som i sin tur har sin upprinnelse i Guds eget inkarnerade ord: Jesus.

Här återfinns kända passager som ”I begynnelsen var ordet” (1:1) och ”Ty så älskade Gud världen att han gav den sin egen son…” (3:16). Tonen är ofta starkt teologiskt och symbolladdad: död och liv, mörker och ljus är viktiga begreppspar och väldigt mycket kräver att man redan vet en hel del om Jesus för att förstå. Detta brukar kallas den johannesiska ironin och anspelar på underförstådda samband som inte förklaras och som missförstås av personer i berättelsen men inte av läsaren. Ett klassiskt exempel på detta är rådsmedlemmen Nikodemus som kommer till Jesus som berättar för honom att en människa måste bli född ”på nytt”.

Läsaren antas veta om att en kristen kan kallas pånyttfödd och att den som har Anden är att betrakta som en ny människa och ler därför överseende när Nikodemus – som trots att han är skriftlärd – undrar hur en människa skall kunna krypa in i livmodern igen (Joh 3).

Det finns också oerhört många dubbeltydigheter i texten som ofta har sin upprinnelse i hebreiskan men är transformerade till grekiska. Det gör att Johannesevangeliet ofta blir nästan omöjlig att översätta på ett rättvisande sätt, trots att själva grekiskan faktiskt är mycket lätt, om än välvårdad.

Johannes skiljer sig kraftigt från synoptikerna i både upplägg och språk och har ett helt annat grepp på kronologin. Bland annat står det klart att Jesu jordiska verksamhet spänner över hela 2-3 år vilket de flesta historiker nog menar är mer historiskt riktigt än synoptikernas ganska schematiska framställning om 1 år. Det, tillsammans med många andra historiska detaljer, gör att man idag tillmäter Johannes en mycket stor historicitet och relevans för kartläggandet av den historiske Jesus, trots att evangeliet till sin språkdräkt oftast är närmast poetisk.

När det kommer till Jesus är ”upphöjelsen” central för Johannes. Jesus upphöjs som kung över hela världen genom att upphöjas på korset. På så sätt ger han sitt liv för att hela världen skall få liv och ”liv i överflöd”. Ordet ”liv” (grek zoe) ges enorm tyngd och är ett nyckelord i evangeliet där Jesus lovar att den som tror på honom skall leva även om han dör (11:25).

Allt gott!

Elias

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Vad kännetecknar Lukas evangelium?

Bibelsidan svarar:

Lukas – Det längsta av evangelierna (faktiskt lite längre än Matt som dock har fler kapitel, Luk har bara 26) med mycket särstoff. Här möter vi bland annat tullindrivaren Sackeus, liknelsen om den förlorade sonen och herdarna i stallet. Lukas skriver på en god grekiska och är enligt traditionen den Lukas som uppträder som Paulus medarbetare i Apostlagärningarna.

Detta finns inte heller utsagt i evangeliet självt, men mycket tyder på att så skulle kunna vara fallet. Lukas har en stor förkärlek för det gammaltestamentliga i Jesusberättelsen och Jerusalems tempel är ett genomgående och viktigt tema. För att förstå Lukas evangelium bättre bör man därför studera templet och tempelkulten närmare. Ett annat viktigt perspektiv för Lukas är de fattiga. Jesus är en messias för de fattiga och rikedom och pengar är något man måste se upp med ifall man vill vara en efterföljare till Jesus. Detta perspektiv har gjort att Lukas ofta kallats för ”de fattigas evangelium”.

Evangeliet är en del av ett dubbelverk där den andra boken – som också finns med i NT – fått namnet Apostlagärningarna. Dessa är tänkta att läsas ihop och det kan därför tyckas lite tokigt att Johannesevangeliet infogats mellan Luk och Apg i NTs ordningsföljd. Luk är det enda av evangelierna som har med Jesu himmelsfärd. Lukas är också ensam bland synoptikerna att använda det grekiska ordet soter (frälsare) om Jesus och tala om hans verk som innebärande soteria (frälsning). Detta är en direkt anspelning på Jesus eget namn som på hebreiska betyder just ”räddning” och det är uppenbart att den urkyrkliga kretsar Lukas inhämtar sina uppgifter ifrån lade stor teologisk vikt vid de många GT-ställen där frälsning (hebr jeshua) omtalas.

Allt gott!

Elias

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vad kännetecknar Markus evangelium?

Markus  – troligen det äldsta av evangelierna då det med största sannolikhet ligger till grund för lejonparten av Matteus och Lukas evangelium. Antagligen skrivet runt år 65 och enligt fornkyrklig tradition av den Johannes Markus som finns omnämnd i Apostlagärningarna.

Markus evangelium är det kortaste, med bara 16 kapitel och med all sannolikhet skrivet av någon med arameiska som modersmål (och inte grekiska. Detta med tanke på de många arameismerna  – arameiska uttryck översatta till grekiska – och flera grammatiska fel). Däremot är det oftast så att de ingående berättelser (sk perikoper) som finns med i Markus är mer utförliga och längre än motsvarande berättelser i Matt-Luk.

Markus tydligaste särdrag är den sk ”messiashemligheten”: dvs att Jesus gång på gång förbjuder människor och onda andar att berätta att han är Messias och Guds son (vilket dock inte hjälper, för de berättar ändå). Detta får sin upplösning i den hedniske officeren som står vid Jesu kors och säger Den mannen måste ha varit Guds son” precis efter att Jesus givit upp andan (Mark 15:39).

Messiashemligheten är därmed fri att sprida, nu när messias gjort det messias skall: lida och dö som ett offer för hela världens synd. Så är också offertematiken oerhört närvarande hos Markus när det gäller att beskriva Jesus. Det är evangeliet, glädjebudskapet, som Markus inleder med att han vill berätta om (Mark 1:1).

Bibel 2000 har här tonat ner begreppet ”evangelium” och har av någon anledning valt att översätta grekiskans euanggelion (evangelium) på två olika sätt i inledningen; ”Glädjebudskap” i 1:1 och i 1:14 endast med ”budskapet”. Detta är mycket olyckligt, för det handlar i Markus inte om vilket budskap som helst, utan det Glädjebud (evangelium) som ligger dolt i messiashemligheten: offerdöden.

(Över huvud taget kan jag tycka att Markus evangelium gör sig bäst i Folkbibelns översättning som bättre fångar den stolpiga och ganska enkla grekiska som evangeliet är skrivet på.)

De äldsta manuskripten av Markus slutar i och med vers 16:8: ”…för de var rädda.” En så abrupt avslutning är dock inte trolig utan dessa manuskripts förlaga bör ha blivit skadat och förlorat den ursprungliga avslutningen. Den avslutning som finns tillfogad i senare manuskript (16:9-14) tycks vara en sammanfattning av Matt 28 men har dock tillfogats så tidigt att man inte kan säga att den inte hör hemma i Markus. Det är alltså inte frågan om något sent tillägg utan om ett mycket, mycket tidigt och därför har alla bibelutgåvor kvar de sista verserna i Markus, men ofta inom klammer för att visa att de inte avfattats av samma författare.

Det gör att Markus evangelium alltid har räknats till evangelierna även om uppståndelsen alltså inte finns med i de äldsta bevarade manuskripten, avslutningen är tillräckligt gammal och tillräckligt nära det som borde varit originalavslutningen för att ändå räknas in bland evangelierna.

Allt gott!

Elias

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vad kännetecknar Matteus evangelium?

Bibelsidan svarar:

Synoptikerna – Berättar historien om Jesus på ett mycket schematiskt, förenklat och avskalat sätt. Jesus (troligtvis tre) verksamhetsår skalas ner i berättelsen till att framstå som rymmandes inom ramen för ett enda kalenderår, grekiskan är ganska enkelt hållen och de flesta forskare är överens om att det är Markus evangelium och en ytterligare – idag ej längre bevarad – källa (i akademiska sammanhang ofta kallad Q) som ligger till grund för de större delarna av synoptikernas berättelser.

Matteus – i fornkyrklig tradition (så långt tillbaka som ca 130 evt) skriven av lärjungen Matteus, något som dock inte utsägs i evangeliet självt. Av stilen och språket att döma är det dock skrivet av en judekristen som behärskade grekiska mycket väl och dateras vanligen till år 70-80 evt.

Matteus 28 kapitel utgår till största delen från Markus evangelium men har också s.k särstoff (material unikt för Matteus). Till särstoffet hör bla stora delar av förhistorien (Jesu födelse) och många jesusord, tex missionsbefallningen (Matt 28:16-20).

Ett tydligt särdrag för Matteus disposition är de fem tal som Jesus sägs hålla på olika platser och som utgör sammanfattningen av hans undervisning. Dessa tal är så teologiskt och kärnfullt hållna att Matteus evangelium fått enormt viktig status i kyrkan vad gäller etisk undervisning och kristen moral. Talen brukar kallas för Bergspredikan (5-7), utsändningstalet (10), liknelsetalet (13), kyrkoordningstalet (18) och talet om den yttersta tiden (24-26) och avslutas alla med formeln ”när Jesus hade avslutat detta tal…”.

Det är i Matteus evangelium vi möter personer som de vise männen och lärjungen Petrus lyfts fram på ett särskilt sätt. Vidare arbetar Matteus mycket med gammaltestamentliga citat som kopplar ihop berättelsen om Jesus med den judiska historien.

Om man skall plocka ut ett par särskilt viktiga och mycket vanliga begrepp i Matteus blir det ”människosonen” och ”himmelriket” som i sig sammanfattar det Matteus vill trycka på i berättelsen om Jesus: Gud som blir människa i Jesus och hur himmelriket därmed tar plats i och öppnas för mänskligheten.

Allt gott!

Elias

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vad är kännetecknande för evangelier?

Bibelsidan svarar:

Evangelier

Det finns endast fyra skrifter bevarat till vår tid som kan göra anspråk på att kallas evangelier i urkyrklig bemärkelse, dvs berättelser om Jesu liv och gärning som använts av kyrkan som kanon (dvs normerande och lärogrundande för kristet tro och liv). Kriterierna för vad som kunde användas som evangelium kan sägas ha varit följande:

1 Berätta om Jesus som verksam till undervisning och underverk i Galileen, jordandalen och Jerusalem.

2 Återge den sista måltiden.

3 Berätta om Jesu korsdöd som en offerdöd.

4 Berätta om Jesus som uppstånden.

5 Ha avfattats i direkt tidsmässig närhet till de 12 lärjungarna (apostlarna) och den apostoliska förkunnelsen. (Dvs inte senare än 2a generationens kristna.)

6 Vara spritt, använt och accepterat av hela kyrkan sedan nära tid till avfattandet.

Dessa punkter gäller alla för de 4 evangelier som finns bevarade i den textsamling vi kallar för Nya Testamentet: Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Det gäller dock inte för de många andra skrifter från denna och senare tid vilka också ofta kallas för evangelier men som alla felar på en, flera eller alla punkter ovan.

Det gör att de evangelier vi har i NT i grunden är mycket lika när det gäller synen på Jesus och det övergripande budskapet: de vill alla framställa Jesus som en lidande Messias, Guds son och kungars kung.

Sinsemellan har de dock både stilistiska och kronologiska skillnader samt också vissa skillnader i händelseförlopp och utsagor som blir mycket intressanta för en kristen läsare.

De tre evanglier som inleder NT: Matteus, Markus och Lukas brukar kallas för synoptikerna (av lat. synopsis = samsyn) då de mycket tydligt delar mycket material på ordagrann nivå. De har alltså utgått från i allt väsentligt samma källor vid avfattandet och sammanställandet. Det fjärde evangeliet, Johannes evangelium, har dock en helt annan struktur och även ett annat språk och har i allt väsentligt inte använt sig av synoptikernas textkällor.

Se f.ö svaren på frågorna om de olika evanglierna!

Elias

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vad skall jag läsa?

Hej! Jag funderar på att börja läsa evangelierna men vet inte vilken av dem jag ska börja med. Kan du berätta lite om likheter/skillnader så jag får en överblick över evangelierna? / Isak

Bibelsidan svarar:

Utifrån beskrivingarna av de olika evangelierna i de särskilda posterna för detta så är mitt råd att om man vill börja studera evangelielitteraturen så skall man börja med en synoptiker, med fördel Lukas som har med mest. Ett tips kan då vara att läsa Lukas 1, därefter fortsätta med att läsa Matt 2 för att sedan gå tillbaka och läsa hela Lukas. Då har fått med sig ca sig 90 % av det synoptiska materialet.

Efter Lukas är det egentligen tänkt att man skall gå över till Apostlagärningarna, så det är mitt primärråd, men om du vill fortsätta hålla dig till evangelier så är det självklara valet att läsa Johannes för att bryta av lite från synoptikervinkeln. Då har man också en ganska god grund att förstå Johannes utifrån.

Många som börjar läsa bibeln gör det felet att de slutar när de inte förstår eller hänger upp sig på vissa formuleringar. På så sätt brukar läsningen stoppa upp och de kommer aldrig igenom boken.

Ett annat fel är att betrakta bibeln som en godisburk där man läser en liten mening här och var för att få i sig något tänkvärt. Problemet blir att man aldrig kommer begripa den övergripande storyn på det sättet och heller inte får någon känsla för de ingående böckerna. Nej när man börjar läsa Bibeln så skall man börja genom att läsa den precis som andra böcker: långa stycken (helst hela bibelböcker) i ett svep så att man får i sig hela historien, och absolut inte stoppa bara för att man inte fattar.

Sedan, när man har blivit hemma i storyn kan man läsa mer selektivt. Det tar faktiskt inte så mycket tid alls att läsa hela bibelböcker. Nedan följer en lista över hur lång tid en normalläsare lägger ner på evangelierna och Apg:

Matt   1h och 56 min.
Mark  1h och 16 min.
Luk      2h och 18 min.
Joh      1h och 44 min.                                                                                                                     Apg     2h och 10 min.

Mitt läsförslag alltså för den som vill sätta sig in i berättelsen om Jesus: Luk 1, Matt 2, Luk 2-26, Apg, Joh

 

Allt gott!

Elias

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar